Suunto EON Steel Black Användarhandbok 3.0
Dekompressionsalgoritmer
Suuntos utveckling av dekompressionsmodell har sitt ursprung på 1980-talet när Suunto började använda Bühlmanns modell baserad på M-värden i Suunto SME. Sedan dess har forskning och utveckling fortsatt med hjälp av både externa och interna experter.
Under sent 90-tal började Suunto använda dr. Bruce Wienkes modell för stigande bubblor (Reduced Gradient Bubble Model, RGBM) vid arbete med den tidigare M-värdesbaserade modellen. De första kommersiella produkterna med funktionen var den berömda Suunto Vyper och Suunto Stinger. Med dessa produkter förbättrades dykarsäkerheten avsevärt eftersom de löste en mängd problem som låg utanför området för modeller med endast upplöst gas:
- Kontinuerlig övervakning av flerdagarsdyk
- Beräkning av upprepade dyk med små mellanrum
- Reaktion på ett dyk som är djupare än det föregående
- Anpassning till snabba uppstigningar som producerar hög uppbyggnad av mikrobubblor (tysta bubblor)
- Överensstämmelse med fysiska lagar för gaskinetik
Suunto EON Steel Black har två dekompressionsalgoritmer: Suunto Fused™ RGBM 2 och Bühlmann 16 GF. Välj lämplig algoritm för dyket under Dykinställningar » Parametrar » Algoritm.
Alla dekompressionsmodeller är teoretiska och har olika fördelar och begränsningar. När du väljer en lämplig dekompressionsalgoritm – och en personlig inställning eller en gradientfaktor – ska du alltid ta hänsyn till personliga faktorer, det planerade dyket och din dykerfarenhet.
Även om det är möjligt att byta algoritm mellan dyk när beräkningen för flygförbudstid är aktiv rekommenderar vi inte detta.
Se till att din Suunto-dykdator alltid har den senaste programvaran med uppdateringar och förbättringar. Före varje dyk kontrollerar du på www.suunto.com/support om Suunto har släppt en ny programuppdatering för din enhet. När en programuppdatering finns tillgänglig måste du installera den innan du dyker. Uppdateringar görs tillgängliga för att förbättra din användarupplevelse och är en del av Suuntos filosofi för kontinuerlig produktutveckling och förbättring.
Algoritmen Suunto Fused™ RGBM 2
Suunto Fused™ RGBM 2 kombinerar och förbättrar de erkända dekompressionsmodellerna Suunto RGBM och Suunto Fused™ RGBM som utvecklats av Suunto tillsammans med Dr Bruce Wienke. (Suuntos dykalgoritmer är resultatet av expertis och kunskap som byggts upp under flera årtionden av utveckling, tester och tusentals dyk.)
I Suunto Fused™ RGBM 2 härrör vävnadens halveringstider från Wienkes Full RGBM där människokroppen är utformad med femton olika vävnadsgrupper. Full RGBM kan utnyttja dessa ytterligare vävnader och modellera in- och utsläpp av gas mer exakt. Mängderna kväve och helium vid in- och utsläpp av gas i vävnaderna beräknas oberoende av varandra.
Suuntos algoritm Fused™ RGBM 2 har stöd för öppna och slutna dyksystem på djup ner till 150 meter. Jämfört med tidigare algoritmer är Suuntos Fused™ RGBM 2 mindre konservativ vid djupa luftdyk, vilket möjliggör kortare uppstigningstider under dekompressionsdyk. Dessutom kräver algoritmen inte längre att vävnader ska vara helt fria från resterande gaser vid beräkning av flygförbudstid, vilket minskar väntetiden som är nödvändig mellan ditt senaste dyk och en flygresa.
Fördelen med Suunto Fused™ RGBM 2 är extra säkerhet genom dess förmåga att anpassa sig till en mängd olika situationer. För fritidsdykare kan det ge något längre no deco-tider, beroende på vald personliga inställning. För dykare med öppet system tillåter den användning av gasblandningar med helium - vid djupare och längre dyk ger heliumbaserade gasblandningar kortare uppstigningstider. Och slutligen ger Suunto Fused™ RGBM 2-algoritmen för dykare med rebreather det perfekta verktyget för att användas som icke övervakande börvärdesdykdator.
Suunto EON Steel-enheter med en tidigare programversion än 2.0 använder Suunto Fused™ RGBM-algoritmen. När enheten har uppdaterats till den senaste programvaran installeras Suunto Fused™ RGBM 2 på dykdatorn.
Algoritmen Bühlmann 16 GF
Dekompressionsalgoritmen Bühlmann utvecklades av den schweiziske läkaren Albert A. Bühlmann, som började forska i dekompressionsteori år 1959. Dekompressionsalgoritmen Bühlmann är en teoretisk matematisk modell som beskriver hur inerta gaser kommer in i och lämnar människokroppen när omgivningstrycket förändras. Flera versioner av Bühlmann-algoritmen har utvecklats under årens lopp, och de har använts av många tillverkare av dykdatorer. Suuntos Bühlmann 16 GF-dykalgoritm baseras på modellen ZHL-16C. Denna modell har 16 olika teoretiska vävnadsgrupper med halveringstider från fyra minuter upp till 635 minuter.
Gradientfaktorer
Gradientfaktor (GF) är en parameter som endast används med Bühlmann-algoritmen. Gradientfaktorer är ett sätt att öka försiktigheten för Bühlmann-algoritmen genom att lägga till djupstopp. Gradientfaktorer delas in i två parametrar: gradientfaktor låg och gradientfaktor hög. Om du använder GF med Bühlmann-algoritmen kan du ställa in säkerhetsmarginalen för dyket genom att öka konservatismen i syfte att kontrollera när olika vävnadsrum når sina acceptabla M‑värden.
Gradientfaktorer anges alltid i procent. Låg %-värdet avgör det första djupstoppet, medan Hög %-värdet fastställer det acceptabla M-värdet vid ytan. Om du använder denna metod ändras gradientfaktorn under hela uppstigningen.
En vanlig kombination är GF låg 30 % och GF hög 70 %. (Skrivs även GF 30/70.) Denna inställning innebär att det första stoppet sker när den ledande vävnaden når 30 % av dess M-värde. Ju lägre den första siffran är, desto mindre övermättnad tillåts. Till följd av detta måste det första stoppet göras på ett större djup. I följande illustration är värdet för GF låg inställt på 30 %, och de ledande vävnadsrummen reagerar på 30 %-gränsen av M-värdet. På detta djup sker det första dekompressionsstoppet.
När uppstigningen fortsätter ökar GF från 30 % till 70 %. GF 70 anger nivån av övermättnad som tillåts när du når ytan. Ju lägre värdet är för GF hög, desto längre måste det grunda stoppet vara för att gasutsläpp ska ske innan du når ytan. I följande illustration är värdet för GF hög inställt på 70 %, och de ledande vävnadsrummen reagerar på 70 %-gränsen av M-värdet. Vid den här punkten kan du komma tillbaka upp till ytan och avsluta dyket.
Standardinställningen för Suuntos Bühlmann 16 GF-dykalgoritm är 30/70. Inga värden förutom standardvärdena rekommenderas. Om du ändrar standardvärdena blir värdet rött och en varning visas på skärmen.
Redigera inte gradientfaktorvärden förrän du förstår vilken inverkan de har. Vissa inställningar för gradientfaktorer kan leda till stor risk för dykarsjuka eller andra personskador.
Effekterna av gradientfaktorer på dykprofilen
Effekten av GF Låg % på dykprofilen visas i följande bild. Den visar hur GF Låg % avgör djupet där uppstigningen börjar sakta ner, samt djupet där det första dekompressionsstoppet sker. Bilden visar hur olika GF-värden för Låg % påverkar djupet för det första stoppet. Ju högre GF-värdet för Låg % är, desto grundare måste det första stoppet ske.
Om GF-värdet för Låg % är för lågt kan vissa vävnader fortfarande släppa in gas när det första stoppet görs.
Effekten av GF Hög % på dykprofilen visas i följande bild. Den visar hur GF Hög % avgör dekompressionstiden i den grunda fasen av dyket. Ju högre GF-värdet för Hög % är, desto kortare blir den totala dyktiden och desto mindre tid befinner sig dykaren på grunt vatten. Om GF Hög % är inställt på ett lägre värde befinner sig dykaren längre tid på grunt vatten, och den totala dyktiden blir längre.
En jämförelse mellan Suunto Fused™ RGBM 2-algoritmen och Bühlmann 16 GF-algoritmen finns på suunto.com/support.
Dyksäkerhet
Eftersom alla dekompressionsmodeller är rent teoretiska och inte övervakar dykarens faktiska kropp, kan ingen dekompressionsmodell garantera att tryckfallssjuka inte ska inträffa.
Använd alltid samma personliga och höjdinställningar för det faktiska dyket och för planeringen. Att öka inställningarna för personlig justering jämfört med planerat och att öka inställningarna för höjdjustering kan leda till längre dekompressionstider på större djup och därmed större erfordrad gasvolym. Du kan då få slut på andningsgas under vattnet om de personliga justeringsinställningarna har ändrats efter dykplaneringen.
Syreexponering
Beräkningar av syreexponering grundar sig på för tillfället accepterade tabeller och principer när det gäller tidsgränser för exponering. Utöver detta använder dykdatorn flera metoder för att försiktigt uppskatta syrgasexponeringen. Till exempel:
- Beräkningarna för syreexponering som visas höjs till nästa högre procentenhet.
- Gränserna CNS% upp till 1,6 bar (23,2 psi) baseras på 1991 års gränser i dykmanualen NOAA.
- OTU-övervakningen baseras på den långsiktiga dagliga toleransnivån och återhämtningsgraden.
Syrerelaterad information som visas av dykdatorn har också utformats för att säkerställa att alla varningar och displayer visas vid tillämpliga faser av ett dyk. Exempelvis visas följande information före och efter ett dyk när dykdatorn är inställd på Air/Nitrox eller Trimix (om helium är aktiverat):
- Den valda O2% (och möjligen helium %)
- CNS% och OTU (endast synlig efter anpassning i Suunto-appen)
- Ljudmeddelande när CNS% når 80 %, därefter en varning när gränsen på 100 % överskrids
- Meddelande när OTU når 250 och sedan en varning när gränsen på 300 överskrids
- Ljudalarm när pO2-värdet överskrider det förinställda värdet (pO2 högt alarm)
- Ljudalarm när pO2-värdet är < 0,18 (pO2 lågt alarm)
NÄR SYRGASENS GRÄNSVÄRDE ANGER ATT MAXIMIGRÄNSEN NÅTTS SKA DU OMEDELBART AGERA FÖR ATT MINSKA EXPONERINGEN FÖR SYRGAS. Om du inte vidtar åtgärder för att minska exponeringen för syrgas efter en CNS%/OTU-varning kan risken för syreförgiftning, personskador eller dödsfall öka snabbt.